lafridas

Ikväll har jag haft hetsiga diskussioner på Facebook angående kristenhet. Blir trött på hur människor resonerar, hur jag resonerat. Tack och lov tror jag att jag hittat fram till mitt sätt att tro. Det känns bra även om det säkert kommer ta tid att bli kvitt skulden jag ibland kan känna. Det är ingen skuld från Gud utan skuld som människor skapat. Hur som helst är Gud kärlek och det är så skönt att veta.

Viktväkteriet går toppen. Känns som jag är på rätt väg nu. Känslan av att inte sakna något är underbart. Jag har återfått kontrollen. Tack gode Gud!
Och TACK Malin och Camilla som plockade upp mig den där kvällen jag nått min botten. Tack att ni peppade mig till det här! Det var verkligen helt rätt! <3

Daniel har varit helt fantastisk under den här veckan. Helt otroligt stöttande! Ibland kommer det verkligen över mig hur lycklig jag är att vara hans. Han är en stor trygghet för mig. Framför allt att jag kan vara mig själv totalt. Vi har kommit in i en fantastisk period som jag hoppas kommer vara länge, länge.
<3

Idag var första dagen på mitt viktväktande. Gick bra. Höll mig inom pointsramarna. Inte direkt att det är så svårt heller när man är så här tung. ^^
Är fortfarande rätt skeptisk över hur mycket man får äta. Tycker det är lite väl måste jag säga. Men jag har fått stränga order av konsulenten att inte dra ned på några points. Nåja, vi får se hur det går vid nästa vägning.

Har jobbat kväll och känner mig lite avdankad. Dock är det skönt att jobba dagtid igen. Tänker åtminstone varva. Även om jag trivs otroligt bra med att jobba natt så märker jag att det sliter otroligt på kroppen. Har aldrig haft så ont i huvudet som nu för tiden och känner mig allmänt sliten.

Månadens favoritfrukt: grapefrukt! :D

Nedan visar en bild på mig i full skyddsmundering. Man ska ha sånt nu tydligen när man hanterar mat på sjukhuset. Gölligt va! ;D

Ajajajaj. Fy va hemskt det är. Pulserande huvudvärk är det värsta som finns. Nej lite painkillers sen tillbaks i dimman!

Idag började ett nytt kapitel i mitt liv. Det kapitlet heter tilltro.
Nu är det dags att känna tilltro till min egna förmåga att göra bra val.
Idag gjorde jag ett bra val. Jag tog äntligen tjuren vid hornen och gick till viktväktarna. Jag kapitulerade med allt diettrams. Det finns ingen genväg.

Det vart tack och lov ingen viktchock vid vågen. Jag vägde som jag trodde. Tack och lov!
Gjorde även något ännu modigare idag. Jag berättade vad jag väger för Daniel, min käre livskamrat. Det har jag under snart 3års tid vi känt varann tigit om. Han svarade med "Haha du är en tjockis!" Ja, vad ska man säga. Vilken jäkla tokstolle han är! Haha!
Sen hände det som gör att jag älskar honom så mycket. Han satt tillsammans med mig och tittade igenom broschyrerna jag fått och pratade om all god mat vi kommer äta nu osv. Han sa att jag inte skulle oroa mig. Att jag skulle lyckas med det här och att han skulle stötta mig. Han avslutade med att säga att jag ska veta att jag är så fin.

Vad skulle jag göra utan honom? Han är mannen i mitt liv. På sistone har han verkligen visat det. Han kan vara tjurig och hur dryg som helst i mellanåt. Men man behöver aldrig tvivla på hans kärlek. Jag är så lycklig att vara hans! <3 Tro, hopp och kärlek, och det största av allt är kärleken!

Här kommer lite kort från begravningen.

Efter en lång lång bilfärd igår var vi äntligen framme. Det var mysigt att få träffa släktingarna igen även om de flesta kommer idag.
Det är ett stort jättemysigt hotell. Som en riktig semester.
Imorse vaknade jag 06:25. Tänkte passa på att simma några längder, tji fick jag. Tydligen håller man på att göra rent alla pooler. Märkligt att man gör det nu. Det är väl inget konstigt att man vill ta ett morgondopp?! Det hör ju till livskvalité. Jag får snällt vänta till senare idag, jag som trodde jag skulle få simma ensam i lugn och ro... :-/

Ha en trevlig dag!

Jag sökte på avslappnande musik som fick mig lugn så jag kunde sova. Vet inte om det bara är jag och mitt känslotillstånd just nu, men när jag lyssnade på den här var det som om något lossnade inombords. Känns som om detta stycke kan tränga igenom vilka murar som helst.
Tur att den bara är 1:50min lång. Annars hade mitt hjärta gått i bitar.

http://open.spotify.com/track/1tIUCxIzbvgKLPhRlnFVM8

Idag när jag träffade mina kära vänner, Malin och Emma, pratade vi om att lära sig att nöja sig med det man har. Att man man aldrig kommer hitta lyckan innan man vågar stå stilla och vara nöjd med en partner.
Men hur vet man att man verkligen hittat rätt? Är det en känsla man bär på, eller är det när vi tror vi fått det bästa vi kan få?
Tänk om hela grejen att hitta den rätta bara är en myt. Att vi kanske har flera möjliga "den rätte".
Om man har ett rastlöst hjärta som mig, måste man då kanske bestämma sig för att det är rätt?

Frågorna är många när man ligger vaken om natten. Men en sak som jag lärt mig med åren, det är att man ska skynda långsamt. Sov på saken, som min mamma brukar säga.

Oj vad mycket som hänt i helgen. Vår barnlediga helger borde vi egentligen inte göra mer än att slappa, sova länge osv. Men det blev inte riktigt så. Känner mig helt slut! ;)

Helgen började bra. Det var firmafest hos Calle (Daniels chef). Shit pomfritt (stavar så det rimmar.) vilken fest! Var dock lite pressat i början då alla hälsade med "Hej Frida!" Och jag hade såklart inte en aning vem de var. :S Men boy så trevliga och snälla alla var. Riktigt rolig fest där jag även tror att jag hittat en ny vän. :) Dock skadade jag knät precis när vi skulle gå som ni säkert läst på facebook.

På lördagen var de menat att det skulle varit en slapp- och hängdag med lite pubmys på cheers. Tände ljus på pappa Balogs minneslund. Sen skulle vi till Tindra som var på besök hos sin mamma med hennes barn. Det hela slutade med att vi fick skjutsa upp dem då hennes son hade misstänkt testickelrotation eller vad det hette. Stackarn blev opererad men man såg då att det endast var en bitestikelinflamation. Tur. Han blir återställd om några dagar.
Vi hann med lite cheershäng och god mat ändå. Så slutet gott på den dagen. Ps. Jag var helt nykter. Så himla skönt, inte ens en öl till maten. Camilla, I feel you!

På söndagen fick Daniel superont i magen så det blev akuten för honom alltså dag 2 där. Kändes lite pinsamt när samma uska jobbade.^^
Visade sig dock bara vara ett kraftigt magkatarrs-anfall tur nog.
Väl hemma har hunden rivit ut hela kompostpåsen som vi varit lata med att slänga. På kvällen blir även Ossen dålig och Daniel tvingas gå ut med honom 1 gång i timmen eftersom jag haft så svårt att gå.
Sånt här händer bara inte.
När måndagsmorgonen kom hade jag riktigt ont i knät och efter att ha varit på HC blev det smärtis och röntgen som inte visade något brott tack och lov!

Alltså en total tajkonhelg! Men det här ska med basta bli en bra jäkla vecka!!

Så gulligt att man dör! Ellen är så himla duktig på att skriva! <3