lafridas

Jag måste erkänna att dagarna som passerat har varit ett par riktiga deppdagar. Har varit som att luften bara gått ur mig. Du vet sådana dagar där det känns som allt är slut och över. Men idag när min man hade kommit hem, jag säger man för att han är mannen i mitt liv, så lyckades jag äntligen lätta på mitt hjärta och låta några tårar komma. Älskar de typen av tårar som renar en på något vis. Sen så släppte det. Jag kunde andas ut igen.

Så imorgon är det en ny dag. Jag ska låta musiken och leken få fylla hemmet. Det ska städas från topp till tå, men ibland kan vardagssysslor bli så symboliska. Blir på något vis att när man dammar och torkar golv så dammar man och torkar av lite inombords också. Så jag hoppas i min hemlighet på regn imorgon, förutom när jag ska springa av ungarna i boulongern då förståss. ;)

Med kärlek, Frida