Nattliga funderingar
Ligger vaken, läser på forum och funderar. Varför ska det egentligen vara så humlans svårt att gå ned i vikt? Ibland önskar jag, om man nu får generalisera lite, att jag var kille. De verkar mer bestämma sig och sedan göra det utan en massa gnäll och jobbiga känslor. Nu är jag en utpräglad känslomänniska, men åh vad jag skulle vilja vara mer rationell ibland. I synnerlighet gällande det här ämnet. Hur som helst är jag inte den som ger upp! Känns så skönt att jag kommit igång med träningen i vart fall. Imorgon är det spinning igen. :)
Bara älskar känslan av att leva hälsosamt. Även om det kan vara svårt mesta dels, så är det så otroligt skönt när man väl fått kontrollen av sitt liv!