lafridas

Jag sitter här med min bakisångest som gnager. Ja, ni känner ju mig och vet att mitt liv är slut varje gång efter en blöt kväll. Det känns så. Dock har jag lärt mig med åren att det går över. Bara att härda söndagen ut. Tänka positivt, tänka på allt jag har. Vilken tur jag har haft. Började tänka på alla vänner jag har. Ville då skriva en hyllning till var och en, vad ni betyder för mig.
Men då tänkte jag att jag inte vågar nämna namn så jag inte glömmer någon. Ja, ni vet hur jag är.

Hur som helst vill jag tacka er alla, mina fina vänner, att jag får vara mig själv och bli uppskattad för den jag är. Det är en gåva. En välsignelse! Tack för att ni finns! <3